djupt in i skogen i den mörka natten sittandes i en bitande kall villavagn med en kylig vän
- hej jag får inte skriva som jag vill i min egen blogg, vilket gör mig mycket fundersam. vad får egentligen folk att börja klaga på mig dag ut och dag in? jag vill bara passa in, vara en i mängden. snälla, försök att inte hacka och trampa och spotta på mig gång på gång. min självkänsla ligger på minus och mina händer är sorgset frusna. ingenting i denna värld förtjänar jag. varför finns jag?
här sitter jag, långt långt inne i den djupa skogen mitt ute på landet. natten är kommen och blåsten skakar familjen lingrens minimala villavagn på 15 kvadratmeter. här sitter jag och lyssnar på sarahs ältande om mitt misslyckande och otillräcklighet. vad har jag gjort för att förtjäna detta öde? det finns bara ett svar........
JAG LA MIG PÅ SARAHS KATT INNAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
kära gud, förlåt mina synder.
fuck
inte för att det jag har att säga nu är någonting särskilt betydelsefullt eller viktigt på något sätt men SEBASTIAN KARLSSON SKREV TILL MIG PÅ FACEBOOK!!! och NEJ, jag ljuger inte. det är så sant som att sarah hostade mig rakt i ansiktet just nu. och igen. lägg av nu sarah, nu får det vara nog. okej, nu spyr hon. aj, mitt öga!
och senare blir det åka av.
nu ska vi lägga oss i helenes och TOMTAS dubbelsäng..undertäcket. jag måste tillägga att rummet består av följande: - EN SÄNG
Kommentarer
Postat av: från én klockvän!
glöm det, dur kommer aldrig bli normal eller passa in i mängden, du är tappad för många gånger!
Trackback
